Jessica,

Jag är uttråkad.
"Hitta på nått kul då" tänker säkert du. Men det är inte så jag menar.
Jag är uttråkad på livet. För det känns som jag lever ett tråkigt liv. Ett liv utan spänning. Ett liv som fortsätter på samma sätt hela tiden. Där det inte händer nått annorlunda, nått nytt.

Vad frambringade de här tankarna? Jo, jag prövade lite klänningar. Bland annat en klänning som jag bara har haft ca 2 gånger, och båda gångerna är förknippade med starka minnen. 
Det skulle vara trevligt att skruva tillbaka klockan till den tiden igen.

Ja, jag vet. Det är patetiskt. Men det känns som det var den senaste gången jag kände mig riktigt levande. Som om att jag var påväg framåt, istället för att stå och stampa på samma ställe.
Visa kallar det genuin gläjde. Jag kallar det att leva.

Och jag vill tillbaka.
För jag minns.
Jag minns för mycket.
Gud, vad jag minns.

Det var lika fort som det försvann.
But I not sorry.
I won't give in. I know what I want. (Ha, did you get that one?)
It will come other times. (Perhaps they're already sneaking up on me?)
Nu ska jag öppna min ögon lite mer. It vara så narrow-minded.

För nu vet jag att det är påväg.
Jag vet det.
Jag känner det.

Never think twice babe.
PUSS