Jessica,

Mami, Christian och jag åkte till Dommarrudden för att springa 2,5:an.
Fy fasiken vad jobbigt det var.. Vi sprang på skitfort (för att vara mig) och när jag trodde vi hade kommit sisådär halvvägs hade vi sprungit 1 km. Vid 1,5 var jag halvt död och vid 2 höll jag på att klappa ihop.
Då sprang jag och mässade i huvudet "Ett flak, ett jäkla flak".
Och i mål kom jag. Mami tog ett varv till.

Sedan hoppade vi i plurett.
Men innan det var jag ju tvungen att stöta på gamla komfimandkompisar, gamla klasskompisar, grannar, barndomskompisar, och folk från skolan.
Score! Där kommer jag alldeles röd i ansiktet.. Men visst, jag bjuder på den.

Nu blir det hopp i säng med nån film.
Välbehövt säger jag bara.
PUSS